VAD VILL BARNET

Vill idag väcka debatt
Då jag precis haft amningsuppdatering på mitt jobb, så har jag fått ännu mer input efter diskussionsgrupper vi haft.

Vi började med att var och en får tänka igenom vad hon tänker om amning,
Egna tankar och erfarenheter
Om man själv blivit ammad

Syftet med detta är att vi ska tänka igenom detta, men också lämna vår egen inställning hemma, eftersom det är viktigt att vi arbetar proffessionellt efter de kunskaper vi har utefter forskning som finns.

Vår egen erfarenhet gör ju att vi kan vara ödmjuka inför de problem som uppkommer, och tack vare den så kan vi ju också stötta och hjälpa väldigt många till en lyckad amning. Eller i vissa fall även stötta då en nedläggning kan vara det enda rätta.

Många säger att dom inte tänker amma till vilket pris som helst?
Frågan är, vad menar man med pris?

Detta har nämligen blivit ett mer vanligt uttryck de senaste åren, i takt med att amningen sjunker.

Amningen borde ju inte sjunka om det handlar om de vanliga problemen, för problemen har ju inte ökat!!!
Det har alltid funnits,
Smärtsam amning
Såriga vårtor
Mjölkstockningar, abcesser i värsta fall.
Skrikiga barn
Sömnbrist
Nedstämdhet och gråt hos mamman.

Nej jag tror absolut, att vi ger upp för lätt, vi kämpar inte som vi gjorde förr.
Då gjorde tröttheten att vi var hemma och slappade, sov när barnet somnade på vårt bröst, dessa powenap gjorde att vi inte blev så fruktansvärt trötta även om det varit en stökig natt. Dessutom behövde vi inte stressa iväg, göra oss iordning. Vi kunde leva i vår kokong denna korta tid(det är ju ganska kort tid om man ser helheten)

Vi pratade mycket på Amningsuppdateringen om VAD BARNET VILL?
Vi har fått bröst som naturligt producerar mjölk, med en massa näring och antikroppar som är specifikt för just DITT barn.

Många vet inte alltid detta, och att det också finns studier som säger att man sett att bröstmjölksersättningen som är gjord på komjölk kan skada tarmluddet hos det nyfödda barnet. Det kan också vara detta som gör att Glutenintollerans ökar?

Barnet har ingen glädje av att gå på café, bio, öppna förskolan den första tiden.
Detta finns för mamman som är hemma och tycker det är långtråkigt.
Man måste inte göra detta ändå, utan tänka på barnet.

Första tiden är en avvänjning från livmoderlivet, barnet blir lugnast, tryggast i famnen hos hos mamma och pappa.
Gärna hud mot hud, som dessutom höjer oxytocinhalten, kärlekshormonet, som ger lugn och avslappning hos både barn och föräldrar.

Barnet har ingen glädje av en egen säng.
Amningen ökade på 19880 talet och det var säkert Rooming in på BB istället för barnsalarna, där barnen fick ligga och skrika i kör medan mamman fick sova och visste inget om sitt barns beteende.
Barnet låg där och kände sig övergiven, efter de vanliga ljuden och värmen från livmodern.

Tack och lov så har vi lärt oss pga forskningsstudier.

Så snälla tänk på vad ditt barn vill
Ta emot stöd och hjälp, det finns!
Förebygg problemen, ta tag i dom i tid. Ni kan få mycket hjälp och stöd på resan, fråga på BB

Vill till sist avsluta med citat från en läkare som sa:

DEN BÄSTA LÄKAREN ÄR INTE DEN SOM BOTAR UTAN SOM FÖREBYGGER!


Däremot har den egna viljan, och rätten att bestämma och ha kontroll ökat.